morkljus

Jag hörde att Gudrun Schyman är en av deltagarna i nästa års Lets Dance. Även om Lets dance inte har för åsikt att driva politiska motiv, så gör de det ändå genom att ta med Gudrun Schyman i programmet anser jag. Håller ni inte med? Gudrun Schymans deltagande i Lets Dance (på bästa sändningstid) tror jag kommer har stor betydelse för henne personligen när hon ska kandidera till riksdagen, men även för hennes parti, i nästa års val.

Idag har ju personen och dess personlighet också allt större betydelse när folk röstar. Frågan man kan ställa sig om hennes deltagande är om det är rättvist ur demokrati synvinkel och partipolitisk neutralitet i medierna och därmed för nyhetsjournalistikens anseende. Jag anser att det inte är det då Schymans medverkande i Lets Dance kan ses som en ren PR-kupp från hennes sida. Att en partideltagare för synas i ett så omtyckt program som Lets Dance tror jag ger mycket större framgång bland partiväljarna, än om om t ex partiet skulle marknadsföra sig via dyr reklam på TV. Underhållningsprogrammet är också helt gratis marknadsföring för Schyman och hennes parti.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/article6330355.ab

2000 nya bloggar på blogg.se igår! Alla bloggar, och självklart har de flesta inga som helst läsare utanför den hårt prövade närmaste omgivningen. Överflöd med trivialsurr som öses i stora flodvågor över läsarna.

Nu när vi öppnat här, har lite research visat på betydande svårigheter att marknadsföra bloggen utan att vara tvungen att utlämna sig crossover till diverse plattformar. Det första steget att komma i kontakt med andra bloggare tvingar fram en avmaskering med avsikt att omforma läsaren, jag i  det här fallet, till en annonskonsument och en vara.  Som bloggare säljs man många gånger och blir en länk i den kommersiella marknadsföringskedjan.

Kommer du som läsare på något bra sätt för oss att nå ut på forum som inte kräver inloggning, lämna gärna in en kommentar med förslag.

Media skriver om att Maldiverna snart är under vatten om klimatet fortsätter som det gör nu. Klart vi måste skärpa oss och göra något åt saken, det är så mycket snack, välgjorda kritikerrosade filmer. Klart Köpenhamn var viktigt som attan. Men intensiteten skulle absolut varit annorlunda om det var NYC eller London som hotade försvinna. Maldiverna är liksom lite mer okej, det finns andra, högre belägna turistparadis. Självklart är det mycket på spel och politiskt ett helvetesprojekt att försöka få till ett juste avtal. Men man frågar sig om det hade varit samma långsamma agerande om det varit exempelvis Irland med lite ljusare människor som hotats att svämma över?

Och det är lätt att bli så jävla trött på att resultatet av all problemlösning alltid handlar om pengar. Obama är svart, men annars har han exakt samma mission somalla amerikanska presidenter före och förmodligen efter honom. Ändå blir jag förvånat besviken, upphetsad av den ikonbild av Obama som målas upp i distinkta färger.

Och återigen går tankarna till  de afrikanska barnen somdör hela tiden. De kommer att bli  ännu fler, ännu sjukare när klimatet torkar ut deras  redan kritiska dricksvatten.

Om ett år har vi glömt malarian, då har musikhjälpen bytt fokus och hittat något nytt hemskt för människor att hata. Och vad annat kan man göra?

Musikhjälpen har tagit slut. Den evighetslånga sändningen i kuvösstudion borde inte ha undgått någon, men av det insamlade beloppet att döma, var det många som blundade och stängde av för att döva sitt dåliga samvete. För även om  beloppet fem miljoner låter mycket är det ganska lite i sammanhanget. 

Och det är klart, malaria drabbar inte svenne  banan utan i första hand fattiga svarta långt borta i Afrika. Det är inte greppbart att det dör barn varenda minut fast det finns bot att köpa för femkronor.

Och vem kan anklaga svenne banan när både makthavare och företagen moonar för Musikhjälpen, malaria går inte att profitera på, det finns ingen ekonomisk bäring utan deltagande utgår helt från empati. Och då är resultatet för Musikhjälpens insamling plötsligt mer begriplig. Människorna har fortfarande empati som en av sina tillgångar medan makten och företagen med få undantag saknar den totalt.

Det skulle ha varit intressant att se hur resultatet varit om malaria även var en förekommande sjukdom i exempelvis det ljusare Australien?

Yes he can.  Inga begränsningar. Samtidigt överallt. Jag fattar fan inte hur han ens hinner från punkt A till punkt B och ännu mindre hur han kan hålla alla trådar igång. Är han på riktigt? Mediebilden av Obama visar ett praktexemplar med slick fasad med talets gåva och med hela världens förhoppningar på sina axlar. Nu har han vunnit fredspris på att föra krig. Med förhoppningar om förändring.


Alltså hur kan sånt vara möjligt? Är det för att han är mörkhyad? Och finns det en omvänd strategi från mediemarknaden med sina ljushyade ägare att spänna bågen med förhoppning att den ska brista, att myten om Obamas perfekta yta ska spricka och på så sätt bevisa att det inte fungerar med mörka beslutsfattare?

Med det trycket man etablerat runt Obama, att han ska lösa alla casen och rädda världen från undergången, kan han ju inte gärna lyckas. Den stora floppen känns ändå väldigt mycket mer sannolik. En liten medieskandal kanske. För en mörk, stark beslutsfattare finns det så otroligt många minor att trampa på. Och i Obamas fall räcker det nog att misslyckas med att rädda världen.